Fotboll

IFK Göteborg kommer för alltid att vara det stora laget i mitt hjärta. Jag kan inte ens minnas när det började men jag vet att redan i dagisålder (d v s under Blåvitts mörka 70-tal) hade jag ett par blåvita träskor som jag med stolthet visade upp för alla som kom i min väg, så min själ blev tidigt blåvitrandig.

Kontrastfullt nog var jag tämligen ointresserad av fotboll och annan sport nästan ända fram till tonåren. Visst följde jag UEFA-cupen 1982 men det var först året efter, som 12-åring, som mitt fotbollsintresse exploderade. Min första match i verkligheten såg jag under sensommaren 1983 och det var det allsvenska mötet mellan Häcken och IFK Göteborg på Rambergsvallen som IFK vann med 1-0 efter att segermålet gjorts av en ung skånsk nykomling från Helsingborg, Roland Nilsson. Vid den tiden var han fortfarande yttermittfältare och det skulle dröja ett tag till innan någon (var det inte Gunder Bengtsson) kom på att han borde spela ytterback, och resten är ju som man säger fotbollshistoria.

Sedan dess har det blivit många matcher. Jag har försökt att rekonstruera nu i efterhand hur många matcher jag har sett och gjort en uppställning på dessa. Jag har även tagit ut en egen blåvit drömelva och den börjar givetvis 1982 och slutar i våra dagar samt att jag gjort kort uppställning över lite smått och gott i mina blåvita minnen.

Visst gjorde jag en del egna försök att spela en del också. Jag hoppade runt i några ungdomslag som Lundens AIS, Överås BK och andra men det var först när min idrottslärare på högstadiet, Bengt Bohlin, skickade mig på en nybörjarkurs för fotbollsdomare som det kändes som att jag hade hittat mitt område. Jag kom sedan att döma fotboll i ca 12 år framåt men efter att jag i samband med en match blev nerslagen av en spelare var det aldrig riktigt roligt igen. Följden blev att jag slutade året efter och under ytterligare några somrar fungerade jag som domaransvarig på Åbyfältet under Gothia Cup.

 

 


Senast uppdaterad 2005-01-03

PeSus © 2002-2004